Soft Thinking

Adobe Flash vs HTML5 avgjord

Vinnare: HTML5. Onsdagen den 9 november tillkännagav Adobe att de lägger ner sina planer på att utveckla en mobil version av insticksprogrammet Flash. Länge har de slagits om att ta sig in på marknaden som med iOS i spetsen har dominerats av HTML5. Ändra sedan Steve Jobs vägrade att ta in Flash i iOS har denna kamp pågått och båda sidor har vid olika tillfälle varit uträknade för sin ståndpunkt. Nu kastar som sagt Adobe in handduken och det visade sig att Steve Jobs till slut fick rätt. HTML5 med sin öppna standard och resurseffektivitet är mer lämpad för smartphones än det ofta instabila och resurskrävande Flash.



Själv välkomnar jag denna förändring. HTML5 är en verklig öppen och bra standard (som förvisso ännu ej är klar) som möjligör utveckling på flera olika plattformar med i alla fall delvis gemensam kodbas.

Kan inte leva utan GIT

Jag förstår inte hur jag tidigare kunde utveckla utan GIT. Det är ett helt underbart versionshanteringssystem! Linus Torvalds hade all min respekt för att ha utvecklat Linux-kärnan men han toppade nog det med GIT. Det beror säkert mest på att jag på fler sätt kan uppskatta enkelheten och genialiteten i GIT än i Linux-kärnan. För de som är mer insatta i utvecklingen av Linux kanske kan se samma genialiska drag i den koden.



Huvudanledningen till att jag gillar GIT så bra som jag gör är dess förmåga att lägga sig "obemärkt" i vilken filstruktur som helst och så enkelt synkroniseras mot ett eller flera bibliotek. Om det är bra nog att använda för utvecklingen av Linux-kärnan så är det bra nog att använda i mina i förhållande små projekt jag utför!



En klar bonus är namnet, GIT. En förkortning? Knappast. Det är vad det beytder på engelska - "git" - en dum obehaglig person. Linus ska enligt Wikipedia själv ha skojat och sagt "I'm an egotistical bastard, and I name all my projects after myself. First Linux, now git.".

Game On

Diablo 3: Stone of Jordan

Var lugn, Stone of Jordan finns i Diablo 3 också! Nagelring och Manald Heal är också med tillsammans med flera andra gamla kända föremål. Betan har börjat så dubbelkolla era skräppostfilter så att inte inbjudan har fastnat. Bästa sättet att se om man blivit inbjuden att delta i betan är dock att logga in på sitt battle.net-konto och se det direkt där.



En annan trevlig detalj som kan göra gamla Diablo 2-spelare nostalgiska är att "perfect gem" finns på Diablo 3-hemsidan! Gå till Diablo 3-sidan, scrolla till slutet av sidan, klicka på den lilla blå ädelstenen i mitten! Sådär, nu kan du sitta och klicka på den otaliga gånger. Jag misstänker att även denna "fungerar som tänkt" och ryktena om hur den kan ge automatisk inbjudan till Diablo 3 beta är givetvis redan igång. Ha kul med klickandet!

Dags att köpa en X-box 360?



Magnus Blogg

Festa till det med Bob Dylan

Sedan jag och Réka blev husägare och småbarnsföräldrar vet vi precis hur vi ska festa till en kväll. Vi hade biljetter till Bob Dylan och Mark Knopfler på Malmö Arena igår. Min mamma skulle vara barnvakt åt Mira så att jag och Réka skulle ta kvällen tillsammans själva.



Först hämtade Réka mig på jobbet med bilen. Därefter bar det iväg mot förfesten... på Hornbach. Vi behövde köpa mer klinkers till trappan som just nu håller på att renoveras och muraren behövde denna imorgon. Finklädda gick vi in på byggvaruhuset och köpte två tunga paket klinkers och bar ut i bilen.



Därefter bar det iväg till den stora fina middagen innan kocerten... på IKEA. Wallenbergare med potatismos och ärtor. Vi festade till det lite extra med en cheesecake och en kanelbulle. Allt för att göra dagen lite extra speciell såklart.



Vi parkerade sedan vid stadion. Då vi redan saknade Mira jättemycket var vår första tanke att vi måste parkera så att vi snabbt kommer ut och hem till Mira. Vi ställde oss långt ifrån själva stadion, nära utfarten. Réka kom på att vi nog borde backa in på parkeringsplatsen så att bilen stod körklar framåt när vi kom tillbaka - fall i fall det var kö och man var tvungen att tränga sig ut till och med ur parkeringsplatsen.



Väl på arenan så började framträdandet mycket punktligt. Mark Knopfler spelade först och han var precis så bra med gitarren som man förväntar sig. Tyvärr var ljudet på sången ganska dåligt där vi satt, vi hörde bara sången otydligt och med för hög bas. "Brothers in Arms" var nog höjdpunkten på Knopflers framträdande tyckte jag och det måste vara sorligt för en så gammal rutinerad artist att det han gjorde för 20 år sedan är fortfarande det som tycks uppskattas mest.



När Bob Dylan kom ut var det stor spänning. Bandet började spela och allt var bra... tills Bob Dylan började "sjunga". Det tidigare upplevda dåliga ljudet från sången blev än sämre. Vi hörde nästan inte ett enda ord Bob Dylan sade/skrek ut. Hans röst var väldigt förstörd. "Han har nog influensan Rihanna inte hade" skojade jag. Réka kontrade med "Varje låt är bra tills Bob Dylan börjar sjunga". Under hela koncerten kunde vi se folk som gav upp och gick, antagligen av besvikelse. Recencenterna i dagens tidningar har i vissa fall hyllat framträdandet, för visst fanns där några danssteg och lite vilja hon Bob Dylan att spela - tyvärr saknades lite av förmågan.



Efter en nästan oigenkänlig sång vid "Blowing in the Wind" var koncerten över utan något extranummer. Vi skyndade oss ut och var bland de första som tog oss ut ur arenan (förutom alla som smitigt tidigt såklart). Vi gick i rask takt mot bilen och ringde hem för att höra att allt var bra med Mira. Under hela koncerten hade jag och Réka ofta tittat på varandra och längtande sagt Mira, nu var det dags att åka hem till henne!

Glöm inte att ducka...

Om du hör ett visslande ljud av något som kommer mot dig idag, glöm då inte att ducka. Du kanske får en satellit i huvudet.