Blogg-relaterat
Teknikblog- Spelblogg
Monthly Archives: June 2010
På nya hjul i Budapest
Snabbt var det fixat, nu har vi nya runda hjul på vår bil inför vår hemfärd! Vi har provkört dem genom att köra ut till en stormarknad strax utanför Budapest. Nu är bara frågan om vi ska våga oss på samma dåliga väg tillbaka eller om vi ska köra en liten omväg via Österrike och sedan upp genom Tyskland i hopp om att då få bättre vägar.
Hemma i Budapest
Hemma i Budapest! Så känns det i alla fall efter att ha varit här så många gånger. Vi bor centralt i Rékas mormors tomma lägenhet och har nu ett veckoschema av möte med Rékas mormor och pappa. Själv ska jag försöka hinna med och jobba lite, men det är svårt att få tillgång till Internet här tyvärr. På hörnan finns en McDonalds-restaurang som har ett öppet Internet som kan använda. Det är ganska bekvämt att ha en iPhone då man snabbt kan kolla sin e-post när man passerar restaurangen!
Igår när vi kom fram började vi dagen med att sova några timmar efter den långa färden. Efter det skulle vi besöka Rékas mormor som flyttat till ett äldreboende. I enlighet med vår otur när det kommer till att färdas så tog resan ut till äldreboendet över en timme. Det visade sig att Rékas mormor givit oss resanvisningar till alla hållplatser en hållplats innan vi skulle gå av. Detta betydde en massa konstigheter som att anslutande buss inte var där vi gick av samt att vi vid varje byte fick gå minst en hållplats för att lista ut vart vi var på väg.
Vi kom i alla fall fram till slut och till Rékas stora glädje kunde vi även se slutet på VM-matchen mellan England och Tyskland. Vi kanske skulle stannat en dag till i Berlin för att uppleva den där?
Idag ska det bli en lugn dag, vi ska shoppa och försöka ta det lugnt.
Från Berlin till Budapest
Resa: Berlin till Budapest
Färdmedel: Volvo V40
Beräknad tid enligt Google Maps: 8 timmar 19 minuter
Beräknad reslängd: 875 km
Efter alla våra äventyr i USA förra året lät denna resa kort och enkel. Det är bara att packa bilen full och köra, en dag bör räcka. Men… det blir många ”men”. Först senarelades avfärden från klockan 8 på morgonen till klockan 15 på eftermiddagen. ”Vi hade ju gott om tid” på oss och Rékas pappa ville gå på en marknad i Berlin innan vi åkte. Även om vi räknade med ett antal timmars stopp skulle vi vara framme tidig natt i Budapest. Själv var jag skeptisk men tyckte att vi ändå fick nästan en dag till på oss att gå runt i Berlin så det var ju bra.
När vi väl kom iväg, faktiskt väldigt nära utsatt tid om 15:00, så visade det sig att Berlinarna bestämt sig för att göra om en av gatorna vi tänkt åka på till någon form av festivalområde. Detta orsakade totalt trafikkaos i Berlin och den korta lilla startsträcka ut ur staden som var beräknad till ett par minuter blev istället ca en och en halv timme.
Väl ute ur Berlin var vi av kurs men hade ändå en enkel resväg att följa: Dresden, Prag, Brno, Bratislava och sist Budapest. I Tyskland kan man aldrig klaga på vägarna och även den första sträckan i Tjeckien var jättebra. När vi sedan passerat Prag blev vägarna dock distinkt sämre. Tänk er betongplattor som inte ligger helt jämt, även om det var asfalt som underlag så lät det som ett gammalt tåg som distinkt säger ”dunk-dunk” med regelbundna interval.
Mitt i mellan Prag och Brno så är det Rékas pappa som kör en sträcka, han tyckte nog jag och Réka varit lite mesiga i vår körstil och drog på lite snabbare. Tyvärr är det inte en så bra kombination att köra över 120 km / tim, ha en full-lastad bil med fyra vuxna och köra på vägar med gropar och konstanta småfel. Efter bara en halvtimme så märktes att något var fel med ett av hjulen och vi fick stanna.
Klockan är halv elva på kvällen, vi står på en mack cirka åtta mil ifrån Prag och elva mil ifrån Brno och vet inte om vi vågar fortsätta köra. Ett av däcken (vi vet inte med säkerhet vilket) gör att bilen vibrerar när man kör. Vi bestämmer oss till slut för att våga prova att köra lite längre, fast mycket långsammare, på hjulet. Efter många stopp, beslutsångest och långsam färd kommer vi fram till Brno i 80 km / tim.
I Brno får vi höra att där är en bilverkstad som har öppet dygnet runt, när vi ringer till firman svarar firman bestämt ”Im Morgen ab Acht Uhr!”. Jag tror de har missförstått vad service dygnet runt innebär. På bensinstationen där de rekommenderat bilverkstaden är de dock vänliga och fortsätter att försöka hjälpa oss. Till slut är där speciellt en av dem som är så vänlig att han hjälper oss ta reda på vad felet är. Ett av hjulen har fått en så pass hård smäll under färden att det blivit lätt deformerat och därmed får bilen att vibrera. Då vi inte har något annat däck så blir det reservdäcket som får sättas på.
Efter det bär det av mot Budapest, fortfarande i max 80 km / tim, hela vägen ifrån Brno. Från cirka klockan två på natten fram till klockan åtta på morgonen kör vi och kommer till slut fram! Nu gäller det bara att hitta nya däck innan vår planerade hemfärd på fredag!
Berlin
På två dagar i Berlin hinner man med mycket. Förutom all historia kring muren har vi också hunnit med Brandenburger Tor, riksdagshuset, Potsdamer Platz, Die Gedächtniskirche, Pergamon museum, Fernsehturm och många andra mer eller mindre viktiga platser. Trots att Berlin var en fokuspunkt för Kalla Kriget och förtrycket av GDR och öst-staterna känner man sig idag glad av att gå igenom den förenade staden. Varje gång man går över det streck i marken som är det enda som på många platser påminner om muren går det en rysning genom kroppen, men samtidigt blir man ändå glad av att så enkelt gå över den. Endast på några få platser finns delar av muren kvar som ett minnesmärke. Vi besökte till exempel East Side Gallery (på bilden) där flera konstnärer har målat muren på dess östra sida efter 1989. Tidigare har klotter och målningar av naturliga skäl endast förekommit på den västra sidan.
Rékas pappa och hans sambo var också med på resan. Trots att vi inte gick tillsammans i Berlin lyckades vi ändå av en ren slump springa på varandra på trappan till Pergamonmuseet precis när vi båda skulle gå in. Vi besökte även Neues Museum där bysten av Nefertiti finns. Tyvärr var den i ett av de få rummen i museet där man inte tilläts fotografera.
Efter två dagar så begav vi oss sedan vidare med bil mot Budapest, det blir dock en hel historia i sig så mer om det en annan gång!
Hobby #2: jobb
…för jobbet måste också vara en hobby eftersom jag jobbar fram till 01:30 på natten. Nu ska jag gå och titta på M*A*S*H för att varva ner och kunna sova!
Min nya hobby: städning
Min nya hobby är att städa, i alla fall om man ser utifrån vad jag gör med min fritid på kvällar och helger. Idag så var jag och Réka iväg och total-städade vår bil invändigt inför vår bilresa Sverige – Berlin – Budapest och tillbaka. Igår gick hela kvällen åt till att noggrant städa hela vår lägenhet inför en lägenhetsvisning. Helt döda köpte vi pizza och somnade framför fotbollen efteråt. Dessförinnan hade vi ägnat hela helgen åt att förbereda renoveringen av huset vi köpt. Vi skruvade ner gardinstänger, drog bort lister, släpade ut väggmonterade hyllor och påbörjade även rivningen av köket. Det smått motsägelsefulla var att huset på något sätt såg bättre ut när vi började riva sönder det. All den där renoveringen som var så hypotetisk blev plötsligt klarare när allt var borta från väggarna. Det kanske blir ett fint hus … 2019?
Enligt Google tycker vi inte om varandra…
Och det blir inte bättre när vi blir äldre:
För lätt att bli rik!?
Jag brukar hålla mig på en armslängds avstånd från politiska uttalande, särskilt i min blogg… men att det skulle vara för lätt att bli rik!? Vad sjutton jämför de med? Som egen företagare känner jag mig förudmjukad av ett sådant uttalande.
Om det är för lätt att bli rik, varför finns det så många arbetslösa och fattiga? Är de för dumma för att bli rika som alla andra?
Mindre företag som drivs av företagsamhet, utveckling och frihet måste vara grundläggande för ett samhälles överlevnad. Vad hade Sverige varit utan Ingvar Kamprads lilla möbelfirman från Älmtaryd i Agunnaryd eller det lilla spinoff-projektet från SKF som kalades Volvo ÖV 4.
Ett välmående mindre företag som mitt eget genererar i stort sett 1:1 pengar för mig och till samhället. För varje krona jag drar in går ungefär hälften till någon form av skatt (MOMS, bolagsskatt, arbetsgivaravgift, kommunalskatt). Detta är absolut inget som gör mig bitter, tvärtom är jag socialliberal och tycker att det är bra om min verksamhet även gynnar samhället som helhet. Om ett företag senare växer sig stort så skapar det arbetstillfälle även för de personer som inte är lika drivna (till arbete) av sig själva.
Det är inte lätt att bli rik, inte utan väldigt mycket arbete och drivkraft. Om pengar och girighet vore enda drivkraften, som Lars Ohly med sin kommunistiska bakgrund förmätet antar, då hade jag slutat för länge sedan. Jag hade blivit rikare på att ta en anställning och stämpla in timmar för något storföretag istället. Det ironiska med detta är att då hade jag besannat Lars Ohlys fruktan och gjort någon rik knös till affärsman ännu rikare (och någon fattig sate till kund ännu fattigare?).
Kära svenskar, vi har närt en kommunist vid vår barm.