Hör ni hur det ösregnar ute? Det är vädrets makter som firar vår bröllopsdag så som den var för fyra år sedan, med skyfall. Vi slapp förvisso åska den dagen, men jag antar att vi nu ska se det som ett hyllande fyrverkeri?
Det är svårt att förstå att det redan gått fyra år. Tiden har gått så fort. Samtidigt känns det ändå så länge sedan, vi har helt andra liv nu än vi hade för fyra år sedan. Framförallt så kommer det antagligen att kännas främmande nästa år, då är vi inte bara två, då är vi förhoppningsvis tre.
