Blogg-relaterat
Teknikblog- Spelblogg
Tag Archives: Malmö
Festa till det med Bob Dylan
Sedan jag och Réka blev husägare och småbarnsföräldrar vet vi precis hur vi ska festa till en kväll. Vi hade biljetter till Bob Dylan och Mark Knopfler på Malmö Arena igår. Min mamma skulle vara barnvakt åt Mira så att jag och Réka skulle ta kvällen tillsammans själva.
Först hämtade Réka mig på jobbet med bilen. Därefter bar det iväg mot förfesten… på Hornbach. Vi behövde köpa mer klinkers till trappan som just nu håller på att renoveras och muraren behövde denna imorgon. Finklädda gick vi in på byggvaruhuset och köpte två tunga paket klinkers och bar ut i bilen.
Därefter bar det iväg till den stora fina middagen innan kocerten… på IKEA. Wallenbergare med potatismos och ärtor. Vi festade till det lite extra med en cheesecake och en kanelbulle. Allt för att göra dagen lite extra speciell såklart.
Vi parkerade sedan vid stadion. Då vi redan saknade Mira jättemycket var vår första tanke att vi måste parkera så att vi snabbt kommer ut och hem till Mira. Vi ställde oss långt ifrån själva stadion, nära utfarten. Réka kom på att vi nog borde backa in på parkeringsplatsen så att bilen stod körklar framåt när vi kom tillbaka – fall i fall det var kö och man var tvungen att tränga sig ut till och med ur parkeringsplatsen.
Väl på arenan så började framträdandet mycket punktligt. Mark Knopfler spelade först och han var precis så bra med gitarren som man förväntar sig. Tyvärr var ljudet på sången ganska dåligt där vi satt, vi hörde bara sången otydligt och med för hög bas. "Brothers in Arms" var nog höjdpunkten på Knopflers framträdande tyckte jag och det måste vara sorligt för en så gammal rutinerad artist att det han gjorde för 20 år sedan är fortfarande det som tycks uppskattas mest.
När Bob Dylan kom ut var det stor spänning. Bandet började spela och allt var bra… tills Bob Dylan började "sjunga". Det tidigare upplevda dåliga ljudet från sången blev än sämre. Vi hörde nästan inte ett enda ord Bob Dylan sade/skrek ut. Hans röst var väldigt förstörd. "Han har nog influensan Rihanna inte hade" skojade jag. Réka kontrade med "Varje låt är bra tills Bob Dylan börjar sjunga". Under hela koncerten kunde vi se folk som gav upp och gick, antagligen av besvikelse. Recencenterna i dagens tidningar har i vissa fall hyllat framträdandet, för visst fanns där några danssteg och lite vilja hon Bob Dylan att spela – tyvärr saknades lite av förmågan.
Efter en nästan oigenkänlig sång vid "Blowing in the Wind" var koncerten över utan något extranummer. Vi skyndade oss ut och var bland de första som tog oss ut ur arenan (förutom alla som smitigt tidigt såklart). Vi gick i rask takt mot bilen och ringde hem för att höra att allt var bra med Mira. Under hela koncerten hade jag och Réka ofta tittat på varandra och längtande sagt Mira, nu var det dags att åka hem till henne!
Hemma i Malmö
Så var vi hemma “hemma”! Va skönt det var att se “Malmö” på en vägskyld cirka klockan 07:00 i morse! Vi körde ifrån Budapest klockan 08:30 igår morse. På denna resa har vi lärt oss en hel del som man inte bör göra. Resvägen var cirka 16 timmar enligt Google Maps. Vi lade till cirka 4 timmar för diverse stopp men “glömde” kompensera med cirka 3 timmar till för diverse oförutsedda vägarbete och ren och skär trötthet. Att köra 80 km / tim genom vägarbetszonerna (det var standardhastigheten i Tyskland) gav en tunga tillbakablickar till hur långsamt resan ner gick. Vi valde den “lilla omvägen” genom Tyskland istället för Tjeckien och Slovakien på grund av de otroligt dåliga vägarna mellan Brno och Prag. Varje gång vi körde igenom ett vägarbete och bilen skakade lite så turades vi om att skrockfullt säga “Feels like Brno!”.
Nu är vi hur som helst hemma efter att med ren viljekraft fått hem bilen till Sverige. På hemvägen blev det i alla fall inga missöden med bilen och den gick hur bra som helst hela vägen hem.
Denna helg ska vi inte göra någonting. Om jetlag är något man får när man reser för fort över tidzoner så har vi nog dess motsatts, “slowlag”? Vi körde så långsamt genom Europa att ett halvt dygn försvann.
Svin-klar
Sådär, så var man vaccinerad mot svininfluensan. Det var ingen liten kö till vaccinationslokalen. Jag kom dit 20 minuter innan det stod att de skulle öppna men fick ändå stå i en och en halv timme i kö för att komma fram. Tänk att man köar för att få någon att spruta in lite virus i armen på en. Det fattas bara att vi skulle behöva betala för det också, vilket vi ioförisg indirekt gör.
Ett annat I-landsproblem jag har är mängden TV-spel som släpps denna höst! Där kommer ut alldeles för många bra för att hinna spela igenom dem. Uncharted 2 håller jag på med, Dragon Age: Origins kom ut idag, New Super Mario Bros bara måste jag ha, och lägg därtill alla jag inte hunnit avsluta. Det blir en tuff höst.
Ett problem jag inte har är brist på jobb, tur är väl det för en arbestnarkoman som mig själv. Det är kul att jobba och extra kul är det just nu när företaget jag är mest ute som konsult på flyttat till nya trevliga lokaler i Västra Hamnen. Jag känner mig så hälsosam nu när jag börjat cykla varje morgon. Det är ju ingen stor sak att göra precis men det känns ändå som ett friskt sätt att börja dagen. Det är dock med livet som insats som man passerar Malmö Central på cykel på morgonen. Nu under ombyggnaden är där verkligen inte gästvänligt för cyklister precis.
Försäljning på Drottningtorget
Idag stod vi på Drottningtorget i Malmö och sålde lite diverse av allt vi har hemma. Så mycket skräp som vi har så märktes det knappt att man tog med något. Vi lyckades mycket tack vare stor efterfrågan på kläder dryga ut resekassan rätt bra. Jag hade inte med så mycket tekniska prylar men en gammal stereo jag haft i källaren i flera år fick jag 200 kr för, man kanske borde gräva fram allt annat gammalt man har undanstoppat och åka dit igen!
Nu ska det packas inför resan. Lite nervös börjar jag bli, det blir den längsta resa jag någonsin gjort! Att sitta i ett flygplan i nio timmar i streck är dock inget som lockar precis. Mycket beroende på hur ofta jag hittar öppna trådlösa nätverk i USA kommer jag att hålla er uppdaterade om vad som händer. Det första hotellet vi ska bo på, och det enda vi har bokat, har givetvis tillgång till Internet! Strax efter egen toalett är det de jag tittar efter när jag väljer hotell. För att vara helt ärlig så är det nog det enda jag tittar efter och drar slutsatsen att om man har Internet på rummet lär en hel del andra bekvämligheter redan vara på plats.
Dags för Entré
Så var det dags för ännu en stor-invigning i Malmö. Sist missade jag ju den stora invigningen av Max hambugarrestaurang. Nu är det dags för Entré som ligger vid Värnhem i Malmö. Har det kanske en liten pub där så att man kan schemalägga en fredagsöl (eller motsvarande för berörda parter såsom mig själv) till invigningen? Sydsvenskan skriver “Carolina Gynning leder köpcentrets invigningsprogram med dans, musik, hopp och tal.”, hopp? Låter som ett oplanerat inslag från ett program till mellanstadiets “klassens timme”.
Efter lite surfande på Entrés hemsida kan jag även konstatera att det är nog en av de få “Espresso House-fria” zonerna i Malmö stad… eller för den delen söder om Småland.
Festivalgranne
Det här var kanske inte de bästa nyheterna för oss, Malmöfestivalen flyttar till Folkets park! Det blir väldigt nära oss och det lär bli livat utanför fönstret då. Förhoppningsvis inte lika livat som när “reclaim the streets” lekte gatukrig här utanför. Vi får väl köpa sådana där stormskyddsluckor som man har på fönster i ogästvänliga område.
Ett besök på Aq-va-kul
Så var det dags att börja simma igen! Jag har ioförsig redan simmat en gång under tiden vi var i Budapest (och då räknar jag inte termalbadet) men nu var det dags att försöka komma igång att simma regelbundet hemma igen (notera ordet: försöka).
Jag har inte varit på Aq-va-kul sedan de stängde för att taket höll på att rasa in, eller sedan de hittade legionella i duschrummen, men kylan och avsaknaden av bil gjorde att jag valde det framför som brukligt Kockum Fritid ute i hamnen.
Då jag för närvarande är en hobbypensionär och kan gå på vilka tider jag vill för närvarande så passade det ju perfekt att de hade billigare inträde innan klockan tolv. Man anade dock oråd när där nästan inte var någon alls på badet, eller i det stora ombytningsrummet. Efter ombytet lotsades man i långa underjordiska gångar till vad som skulle vara den enda öppna bassängen, femtiometersbassängen. Väl framme fick jag dock en positiv överrasking, på de åtta femtiometersbanorna simmade sex personer! Man kunde alltså ta en hel bana för sig själv! Detta var något annat än de trefiliga tjugofemmetersbanor man trängdes i på Kockum Fritid! Risk för att taket ska trilla in och legionella har väl avskräckt.
Min lathet får styra, det blir nog Aq-va-kul i fortsättningen också, de har trots allt fler fördelar än nackdelar. Gällande risken att taket faller ner så får jag väl bara citera Austin Powers: “I also like to live dangerously!”
Malmös simhallar förfaller
En vaken läsare har upplyst mig om att Sydsvenskan precis lagt ut en nyhet om att Kockums Fritid, badet där jag för närvarande simmar, håller på att falla samman. För stark användning av klor utges som en av orsakerna som får betongen att läcka och pelarna att vittra sönder. Det har tidigare varit tal om en ny simhall i Malmö, något som verkligen behövs. Sveriges tredje största stad med två fallfärdiga inomhusbad i centrum. Snart får man väl åka till kranskommunerna för att simma, eller som tidigare föreslagits i denna blog, simma Lommubukten upp och in i kävlingeån.
Klockorna går rätt!
Igår var det “The 90’s – ett försvarstal” med Henrik Schyffert på Paladium i Malmö. Vi hade inga biljetter men Réka ville gärna gå och till slut, klockan 14 samma dag, lyckades vi köpa två biljetter via blocket. Showen började klockan 17:30 så jag fick ganska bråttom på eftermiddagen. När jag kom hem tänkte jag att jag inte skulle bli stressad av att klockorna skulle vara en timme fel, min mobiltelefon och klocka i bilen var båda på sommartid, men när jag gick in genom dörren såg jag köksklockan… och den gick rätt! Den var ändrad till vintertid! Jag gick in i sovrummet och även väckarklockan var rätt. Någon hade ändrat alla klockor när de skulle ändras! Det här var en ny erfarenhet, jag som var van vid att istället för att ändra klockorna tålmodigt vänta i ett halvår på att de magiskt skulle börja gå rätt igen. Istället för att rätta klockorna har jag haft för vana att istället lära mig hur fel alla går. Klockan i bilen går 5 minuer för långsamt (nu 55 minuter för fort), min mobiltelefon går rätt (nu en timme för fort) och datorklockan är några minuter efter (och fortfarande några minuter efter eftersom denna uppdaterar sig själv). Vad ska man nu göra med denna förmåga att hålla reda på hur fel klockor går när de inte går fel längre?
Nog om klockor, vi var i vilket fall som helst i tid klockan 17:30 och såg föreställningen. Den var underhållande men jag skulle inte säga att den var jättebra, klart värd att se om man tycker om vad Henrik Schyffert gjort tidigare. Jag var kanske ca 10 år för ung för vissa delar av föreställningen då hans raljerande om TV-utbudet på 70-talet endast “drabbade” mig i något mildare form under 80-talet (istället för 1 timme tecknat / år hade vi ca 10 minuter tecknat / vecka på TV att njuta av som barn… om man inte räknar “Språka på Finska” och en och annan tjeckisk tecknad film). Som ett självklart inslag i showen dissikerades även begreppet ironi och varför Henrik Schyffert och andra komiker annamat denna komikform under 90-talet. Nu var han väl själv en av de där “oljeskadade ironikerna”.
Posted in Nonsens
Tagged 90-tal, Henrik Schyffert, Klocka, Malmö, Paladium, sommartid, vintertid
2 Comments
Jag missade invigningen!
När det äntligen blir lite jet-set life i Malmö så missar man gala-invigningen! Jag hade planerat gå på den stora premiären länge men så glömmer man det när tiden väl kommer. Nåja, jag får väl gå och äta på Max en annan dag.
I övrigt händer det inte så mycket, vi har förvånansvärt lite inplanerat men det är ju ganska skönt att det är så ibland. Vi ska antagligen kolla på färg till sovrummet till helgen, vi hade tänkt måla en fondvägg. Jag vill ha olivgrön och Réka vill ha himmelsblå, vi kanske får måla varsin vägg?