Blogg-relaterat
Teknikblog- Spelblogg
Tag Archives: morgon
Festa till det med Bob Dylan
Sedan jag och Réka blev husägare och småbarnsföräldrar vet vi precis hur vi ska festa till en kväll. Vi hade biljetter till Bob Dylan och Mark Knopfler på Malmö Arena igår. Min mamma skulle vara barnvakt åt Mira så att jag och Réka skulle ta kvällen tillsammans själva.
Först hämtade Réka mig på jobbet med bilen. Därefter bar det iväg mot förfesten… på Hornbach. Vi behövde köpa mer klinkers till trappan som just nu håller på att renoveras och muraren behövde denna imorgon. Finklädda gick vi in på byggvaruhuset och köpte två tunga paket klinkers och bar ut i bilen.
Därefter bar det iväg till den stora fina middagen innan kocerten… på IKEA. Wallenbergare med potatismos och ärtor. Vi festade till det lite extra med en cheesecake och en kanelbulle. Allt för att göra dagen lite extra speciell såklart.
Vi parkerade sedan vid stadion. Då vi redan saknade Mira jättemycket var vår första tanke att vi måste parkera så att vi snabbt kommer ut och hem till Mira. Vi ställde oss långt ifrån själva stadion, nära utfarten. Réka kom på att vi nog borde backa in på parkeringsplatsen så att bilen stod körklar framåt när vi kom tillbaka – fall i fall det var kö och man var tvungen att tränga sig ut till och med ur parkeringsplatsen.
Väl på arenan så började framträdandet mycket punktligt. Mark Knopfler spelade först och han var precis så bra med gitarren som man förväntar sig. Tyvärr var ljudet på sången ganska dåligt där vi satt, vi hörde bara sången otydligt och med för hög bas. "Brothers in Arms" var nog höjdpunkten på Knopflers framträdande tyckte jag och det måste vara sorligt för en så gammal rutinerad artist att det han gjorde för 20 år sedan är fortfarande det som tycks uppskattas mest.
När Bob Dylan kom ut var det stor spänning. Bandet började spela och allt var bra… tills Bob Dylan började "sjunga". Det tidigare upplevda dåliga ljudet från sången blev än sämre. Vi hörde nästan inte ett enda ord Bob Dylan sade/skrek ut. Hans röst var väldigt förstörd. "Han har nog influensan Rihanna inte hade" skojade jag. Réka kontrade med "Varje låt är bra tills Bob Dylan börjar sjunga". Under hela koncerten kunde vi se folk som gav upp och gick, antagligen av besvikelse. Recencenterna i dagens tidningar har i vissa fall hyllat framträdandet, för visst fanns där några danssteg och lite vilja hon Bob Dylan att spela – tyvärr saknades lite av förmågan.
Efter en nästan oigenkänlig sång vid "Blowing in the Wind" var koncerten över utan något extranummer. Vi skyndade oss ut och var bland de första som tog oss ut ur arenan (förutom alla som smitigt tidigt såklart). Vi gick i rask takt mot bilen och ringde hem för att höra att allt var bra med Mira. Under hela koncerten hade jag och Réka ofta tittat på varandra och längtande sagt Mira, nu var det dags att åka hem till henne!
En tidig morgon
Det var länge sedan jag skrev något i min blogg, men nu är det dags igen. Det tycks vara en bra idé att ha en hemsida, om man skulle tappa minnet kan man ju hitta sig själv igen. Klockan är halv sex på morgonen, förr i tiden hade oddsen att jag “fortfarande var vaken” vid den här tiden varit mycket högre än att jag “precis stigit upp”. Allt är säkert omställningen av klockans fel, i alla fall om man får tro Aftonbladet. Omställningen av klockan gör mig dock inte nämnvärt mycket, jag har ingen dygnsrytm att börja med så svårt att rubba cirklarna. När jag var på “Innovation in Mind”-konferensen upprepade de hela tiden “Think Global” , lösningen på tidsomställning och den nattsvarta vintern här torde i så fall vara att skaffa sig ett hus på Nya Zeeland och helt enkelt pendla halv-årligen. Om man sedan kan hitta en ljusskygg varelse som vill ha motsatt effekt så kan man byta bostad! En Gollum borde väl gå att hitta på Nya Zeeland?
Förvrängd dygnsrytm
Jag har det inte lätt, min dygnsrytm har blivit helt felvänd. Jag går och lägger mig innan klockan tio på kvällen och går säkert upp innan sju på morgonen. Detta är inte normalt. För mig. Det värsta är att jag har aldrig varit speciellt motiverad att arbeta på morgonen, hjärnan verkar inte ha kommit upp i varv innan klockan tio på morgonen. Tyvärr hänger detta kvar trots mina nu morgonpigga vanor. Bäst har det alltid känts att arbeta, plugga eller vad nu man skulle göra först efter klockan nio på kvällen. Det är så lugnt och skönt och ingen som stör. På morgonen är det förvisso också ganska lugnt men av någon anledning blir det inte samma tysta lugna känsla som på kvällen. Nu är det ganska bekvämt att ha en tidig dygnsrytm i vissa fall, som imorgon när jag ska resa i tjänsten och därmed behöva ta tåget väldigt tidigt på morgonen.
Vid djupare diskussioner i ämnet i helgen så nämndes det faktum att vissa forskare hävdat att vi människor egentligen har en 25-timmars dygnsrytm. Något som inte alls stämmer med den planet vi bor på. Lättare än att flytta hela jordens befolkning till en bättre lämpad planet vore kanske att sakta ner Jordens rotation runt solen? Hade inte det hjälpt? Vi kan sätta upp en rad rakteter fastmonterade i bergskedjor längst ekvatorn och sedan bränna av dem i motsatt riktning till Jordens rotation. Vem hade inte velat ha en timme till varje dag? Det kan ioförsig ställa till andra små olägenheter såsom att livslängden minskas med ca 4% och att året blir lika mycket kortare. Snö i midsommar vart 50:e år eller vad det nu kan bli är dock något jag är villig att offra.
I begrepp som min kära fru gillar att röra sig med, snacka om “thinking outside of the box” för ett problem? Som kanske inte ens var ett problem från första början? Hur som helst så lämnade jag inte bara lådan utan hela planeten för att lösa mina sömnproblem.